Varför jag inte bloggar.
Ja varför?
Så ovärt.
Att komma igång igen efter en relativt lång bloggpaus visade sig vara typ omöjligt. Inga läsare kvar. Ska jag ge mig? Nja.
Jag bloggade om vårt liv. Mitt nya liv som mamma. Helt plötsligt ska folk ge en dåligt samvete eftersom man är så pass öppen om allt. Att jag lägger ut bilder tex.
Men vadå? Ska jag blogga om min graviditet sen skita i att visa bilder? När vi har världens vackraste tös?
Ska jag kanske bli som ubersuperfisförnämapräktiga Blondinbella som enligt henne är den enda som någonsin varit gravid, att inga par är lika kära som hon och what's his name, blogga om sin graviditet (hon är ju faktiskt den enda kvinnan i världen som varit gravid) och sen skita i att visa bilder? "Skulle aaaaaaaaaaaaaaldrig få för mig att göra det."
Typ sånt gör mig förbannad. Jag låter kanske lite väl hatisk nu, hmm. Men så som hon framställer sig i sin blogg gillar jag verkligen inte. Vem vet, hade vi känt varanda i verkligheten hade vi kanske varit bästa vänner, men inte om hon är sådan som hon framställer sig i bloggen. Nej, det blir liksom fel.
En själv får dålig samvete, det kanske är mitt problem då? Ja, jag är väl en såndär tråkig, bitter person som hatar alla, är avundsjuk på alla och vill alla illa. Eller?
Kanske det lockar läsare då? En bitterfitta-blogg? Utan bilder på mitt barn? Hon finns kanske inte, vi låtsats bara som att hon inte finns. Är man bra då? Skyddar alla från internets faror? Är jag en bra mamma då? Eller jag ska kanske dölja hennes ansikte in public också? Ring mig då när medaljen delas ut...
Kommentarer
Sandra säger:
Skit i vad alla säger, du bestämmer väl själv över dun blogg och vad som är bäst för ditt barn? Känner samma med bliggpausen, men kämpa på :)
Trackback